Plast är inte bara ett utan många olika slags material vilka används i många olika slags produkter. Plast kan vara problematiskt av olika anledningar. För det första tillverkas den nästan alltid av fossil olja. För det andra innehåller plasten ofta tillsatser, varav ett flertal kan vara skadliga.
Vad är plast?
Plast består av små byggstenar, monomerer. När man kopplar ihop flera av dem till längre kedjor, polymerer, behövs tillsatser som ger plasten dess form, färg och konsistens. Plast består egentligen av flera olika material med olika egenskaper: den kan vara mjuk och böjligt som en matta eller hård och stadig som en förvaringslåda. Plast anses ofta problematisk eftersom;
- Det tillverkas av olja (en icke-förnybar naturresurs)
- De enskilda monomererna och tillsatserna (till exempel ftalater och bisfenoler kan vara hälsoskadliga.
- Mikroskopiskt små partiklar, mikroplast, slits från plasters yta vid användning.
- Sortering och återanvändning av plast inte är problemfritt.
Tillsatsämnen
För att en plast ska få en viss egenskap blandar man i tillsatskemikalier. De kan vara där för att exempelvis ge plasten sin form, stabilitet eller brandhärdighet. En del tillsatsämnen kan sedan lämna plasten under hela dess livslängd. Vissa av dem är skadliga för hälsan och miljön.
Bättre och sämre plast
PET, polyeten (PE), polypropenplast (PP) samt viss bioplast (PLA) är de plaster man sett minst problem med hittills både när det gäller basmaterialet och tillsatser. Men då man inte vet exakt vilka tillsatsämnen och föroreningar som finns i plasten är det omöjligt att säga att det alltid är så.
Till de mer problematiska plasterna räknar vi PVC (även kallad vinyl) samt polykarbonatplast (PC).
Nedan följer en översikt med vanligt förekommande plasttyper:
Gruppen VÄLJ
Innehåller plaster som idag anses trygga att använda.
Gruppen OK
Innehåller plaster vars användning är kopplad till olika begränsningar och där produktionen eller nedbrytningen av produkten kan skapa risker för hälsan.
Gruppen UNDVIK
Består av plaster vars användning vi avråder från på grund av plasternas och tillsatsernas negativa inverkan på människors och miljöns hälsa. Upphettning av mat i plastkärl, oberoende plasttyp och märkning, rekommenderas inte. För förvaring av kall mat välj i första hand kärl av porslin, glas och metall, och i andra hand plaster från gruppen VÄLJ.
VÄLJ
Plasterna i den här gruppen anses trygga att använda.
Polyeten (PE) med märkning nummer 2 och 4, polypropen (PP, nr 5) och polylactic acid eller bioplast (PLA, nr 7).
Polyeten (PE) finns som PE-HD (nr 2) och PE-LD (nr 4) beroende på dess densitet. PE kan antigen vara mjuk eller hård plast och har de största produktionsvolymerna globalt.
Polypropen (PP) är en hård plast. PE eller PP anses trygga att använda ifall inga farliga tillsatser (till exempel halogenerade flamskyddsmedel i elektriska produkter) har lagts till plasten.
PE och PP används i bland annat förvaringsaskar, hushållspåsar, plastkassar, serviser, hushållsmaskiner, handtag för diskborste, klädhängare och leksaker.
Polylaktid (PLA) klassas som bioplast, är biologiskt nedbrytbar och kan vara antigen polymeriserad mjölksyra eller bambuplast. Denna plast används för bland annat skärbrädor, slevar, muggar, servis, engångsservis och leksaker. Med bambuplast bör man vara extra uppmärksam eftersom plasten ibland visat sig innehålla melamin för att limma ihop bambufibrerna.
OK
Plasterna i denna plastgrupp anses trygga för användaren inom vissa gränser men det finns ändå flera aspekter man bör ta i beaktande, till exempel slitage vid återanvändning, utgångsmaterialet, föroreningar i produkten och produktionen.
Polyetentereftalat (PET) är en vanlig plast för produkter i engångsbruk, pantflaskor, tvålflaskor och yoghurtburkar. PET anses vara en trygg plast för användaren men de flesta produkter i PET är uttryckligen avsedda endast för engångsbruk. Vid vidare användning finns det risk att plastkemikalier avges från materialet till drycken/maten.
Burkar och askar i PET passar dock bra till förvaring av tex. sy- eller pysseltillbehör. Upphettning eller förvaring av varm mat i kontakt med PET rekommenderas inte. En stor del av PET produktionen går till tillverkning av fleece och polyester, vilka bidrar till uppkomsten av mikroplast, mikroskopiskt små plastpartiklar som slits från plastens yta vid användning.
Akrylnitril-butadien-styren (ABS) är en hård plast som kemiskt består av akrylnitril, 1,3-butadien och styren. Både akrylnitril och 1,3-butadien klassas som cancerframkallande medan styren anses hormonstörande. Vid tillverkningen av ABS-plast är det viktigt med noggranna rutiner och god kontroll, så att arbetarna i fabriken inte utsätts för dessa ämnen. ABS klassas ändå som en trygg plast, eftersom man använder få tillsatser.. ABS plast används bland annat för Lego-bitar, leksaker, yttre skal på hushållsmaskiner, telefoner, TV och plastdetaljer i bilars inredning. Elektriska produkter av ABS plast kan vara skyddade med halogenerade flamskyddsmedel, vilka klassas som carcinogena och hormonstörande.
Etenvinylacetat (EVA) är en genomskinlig, gummilik och böjlig plast. EVA plast används för bland annat badleksaker, nappar, handtag, dammsugarslangen och elektronik samt för pussel- och yogamattor. EVA räknas generellt som en trygg plast. Med hjälp av mjukgörare kan EVA plast tillverkas till ett skum som inte anses lika tryggt att använda.
Styren akrylonitril (SAN) liknar ABS-plast, är en tålig plast, färgad eller genomskinlig plast i till exempel glas och vattenkannor. SAN- plast förekommer till exempel i serviser, glas och i höljen till hushållsmaskiner och har delvis ersatt plasten polykarbonat (PC) som innehåller det hormonstörande ämnet Bisfenol A. Det råder ändå en viss osäkerhet kring användning av SAN-plast. Plasten är rätt värmetålig, men kontakt med varm mat inte rekommenderas ändå inte.
Tritan är en hård och transparent eller färgad plast, består delvis av PET, och har ofta ersatt produkter av PC. Tritan är en rätt så ny plastsort och producenten säger att plasten är fri från bisfenol A. Det råder en viss osäkerhet kring saken då tester av en utomstående part funnit spår av hormonstörande ämnen i plasten. Tritan används bland annat i köksutrustning och förvaringsaskar för livsmedel.
UNDVIK
Rekommendationen är att undvika dessa plaster på grund av deras hälsoskadliga effekter på människor och miljö.
Själva utgångsmaterialet i plasten polyvinylklorid (PVC) är cancerframkallande och för att göra PVC plasten mjuk tillsätts hormonstörande ftalater som kan avges ur materialet vid användning. PVC användas till att göra konstläder och kan hittas i till exempel inredning, byggmaterial, kläder och skor. Även leksaker (till exempel olika typer av bollar och dockor), badleksaker och -tillbehör (mjuka plastankor och simringar) består vanligen av PVC.
Plasten polystyren (PS) finns i två varianter, som vanlig tunn plast (exempelvis filburkar) och som styrofor/styrox/frigolit (exempelvis engångsmuggar). Ämnet styren klassas som cancerframkallande och misstänks vara hormonstörande. De som arbetar inom produktionen av polystyrenprodukter utsätts för de största riskerna med ämnet. PS används främst för engångsförpackningar: till exempel svarta förpackningar för färdigmat, plastglas, fil-och yoghurtburkar, men även för pärlplattor, elektronik, byggmaterial och i inredning i kylskåp. Uppvärmning av PS rekommenderas inte då restmonomerer kan läcka ut i maten. Restmonomerer är molekyler som inte tagits upp och bundits fast i materialet vid tillverkning. Då de enskilda byggstenarna har formats om till en längre kedja, en polymer, ligger restmonomerer lösare på plastens yta.
Melamin är en hård plast som ofta används i bild dekorerade muggar, tallrikar och skålar tänkta för barn. Ämnet melamin är giftigt för njurarna och kan läcka ut ur produkter i melaminplast. Vissa melaminprodukter har också visat sig innehålla formaldehyd som är cancer- och allergiframkallande. Undvik användning av melamin i kontakt med varm mat.
Polyamid (PA) förekommer som hård och mjuk plast. PA används för syntetisk textil i kläder (till exempel nylon), skor, väskor, mattor, köksredskap och som förpackningsmaterial av livsmedel. Plasten kan innehålla det cancerframkallande ämnet anilin (metylendianilin), som hittats i svarta köksredskap och bör därför undvikas.
Polykarbonat (PC) är en hård, slitstark och ofta transparent plast. Produkter av PC är till exempel CD-skivor, mobiltelefoner, livsmedelsförpackningar, flaskor, vattenkannor och leksaker i genomskinlig plast. PC innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A (BPA).
TPE/TPU/TPR TPR (termoplastisk elastomer/ termoplastisk polyuretan / termoplastiskt gummi) är en blandning av gummi och plast, informationen om dessa är bristfällig, och materialen baseras till viss del på hälsoskadligt styren och/eller ftalater. Den här typen av plast används bland annat till haklappar och leksaker.
Per- och polyfluorerade plaster, (PFAS) används eftersom de är fett, smuts och vattenavstötande. Det finns flera olika varianter, till exempel PFOS, PFOA, PTFE, FTOH. Om ytan är repig eller utsätts för höga temperaturer (250-300 grader, till exempel stekpannor och kastruller) kan skadliga ämnen avges. Dessa ämnen bryts ner ytters långsamt i naturen, och vissa av dessa ämnen blir mer skadliga vid nedbrytning. Dessa ämnen hittas bland annat i kastruller, stekpannor och ugnsformar med teflonyta, pizzakartonger, påsar för micropopcorn, allväderskläder, skor-, väskor- och möbler med impregnering.
Polyuretan (PU) kan innehålla tillsatser av PFAS och utgångsämnet i PU (isocyanater) kan vara allergi- och cancerframkallande. PU har delvis ersatt PVC då tillsatserna är hårdare bundna till materialet, men materialet anses ändå inte fullständigt tryggt. PU förekommer i kläder med plasttryck, regnkläder, konstläder, gummimattor och byggnadsmaterial (golv och tapet)